وَلَمَّا دَخَلُواْ مِنۡ حَيۡثُ أَمَرَهُمۡ أَبُوهُم مَّا كَانَ يُغۡنِي عَنۡهُم مِّنَ ٱللَّهِ مِن شَيۡءٍ إِلَّا حَاجَةٗ فِي نَفۡسِ يَعۡقُوبَ قَضَىٰهَاۚ وَإِنَّهُۥ لَذُو عِلۡمٖ لِّمَا عَلَّمۡنَٰهُ وَلَٰكِنَّ أَكۡثَرَ ٱلنَّاسِ لَا يَعۡلَمُونَ٦٨

Men då de hade ingått så som deras fader hade befalt dem, så gagnade det dem alls icke hos Gud, eller det var ett behof för Jakobs hjerta, hvilket han tillfredsstälde; ty han visste det, som vi hade lärt honom; men de flesta menniskor veta det icke.

Men då de gingo in så, som deras fader befallt dem, hjälpte det dem ej det ringaste mot Gud; utan det var blott en önskan hos Jakob, som han uppfyllde. Han hade sannerligen kunskap, emedan vi undervisat honom, men de flesta människor veta ingenting.

Och när de gick in [i staden genom olika portar] så som deras fader hade uppmanat dem att göra, var de inte skyddade mot [det som Gud hade beslutat]. [Med sina ord ville Jakob] ingenting annat än stilla oron [för sönerna] i sitt hjärta; med den kunskap Vi skänkt honom insåg han klart [att Guds vilja alltid måste ske], men om detta är de flesta människor okunniga.

Och då de gingo in hvarest deras fader befallt dem, gagnade det dem ej det ringaste emot Gud; det var blott en önskan i Jakobs själ, som blef efterkommen: dock var han visserligen begåfvad med kunskap af den vi lärt honom; men största delen menniskor äro okunnige.