وَقَالَ يَٰبَنِيَّ لَا تَدۡخُلُواْ مِنۢ بَابٖ وَٰحِدٖ وَٱدۡخُلُواْ مِنۡ أَبۡوَٰبٖ مُّتَفَرِّقَةٖۖ وَمَآ أُغۡنِي عَنكُم مِّنَ ٱللَّهِ مِن شَيۡءٍۖ إِنِ ٱلۡحُكۡمُ إِلَّا لِلَّهِۖ عَلَيۡهِ تَوَكَّلۡتُۖ وَعَلَيۡهِ فَلۡيَتَوَكَّلِ ٱلۡمُتَوَكِّلُونَ٦٧

Vidare sade han: "ingån ej, mine söner, genom en och samma port, utan ingån genom olike portar. Det kan dock icke alls gagna Edere mot Guds vilja; Guds är högsta makten. Till honom sätter jag min lit, och på Honom må de förtrösta.

Han sade vidare: »Mina söner, gån ej in genom samma port, utan gån in genom skilda portar! Jag kan ej hjälpa eder det ringaste mot Gud; avgörandet tillhör Gud allena. På honom förtröstar jag; ja, på honom må de förtröstande förtrösta.«

[Vidare] sade han: "Mina söner! Gå inte alla in [i staden] genom en och samma port utan [sprid er i grupper och] gå in genom flera portar. Dock kan jag inte på något sätt skydda er mot [det som] Gud [beslutar]; Gud [ensam] har avgörandet i Sin hand; till Honom sätter jag min lit. Alla som vill ha [ett mäktigt] stöd skall sätta sin lit till Honom!"

Och han sade: o, mina söner! J mågen ej ingå igenom en enda port, utan går in igenom olika portar; dock gagnar det eder ej det ringaste emot Gud: domsrätten tillhör ingen annan än Gud; på Honom förtröstar jag; och på Honom må de förtrösta, som äro förtröstande.