قَالَ لَنۡ أُرۡسِلَهُۥ مَعَكُمۡ حَتَّىٰ تُؤۡتُونِ مَوۡثِقٗا مِّنَ ٱللَّهِ لَتَأۡتُنَّنِي بِهِۦٓ إِلَّآ أَن يُحَاطَ بِكُمۡۖ فَلَمَّآ ءَاتَوۡهُ مَوۡثِقَهُمۡ قَالَ ٱللَّهُ عَلَىٰ مَا نَقُولُ وَكِيلٞ٦٦

Jakob svarade: "jag sänder honom icke med Eder, såframt I icke svärjen vid Gud, att I skolen återföra honom, såvida I icke varden ur stånd satte att göra det." När de då hade gifvit honom sin försäkran, sade han: "Gud gifver akt på det som vi säga."

Han svarade: »Jag kommer aldrig att sända honom med eder, förrän I given mig en förbindelse inför Gud att föra honom tillbaka till mig, så frarnt det ej varder eder alldeles omöjligt.« När de givit honom denna förbindelse, sade han: »Gud är väktare över det, som vi säga.«

[Jakob] sade: "Jag kommer inte att låta honom följa med er förrän ni inför Gud förpliktar er att föra honom tillbaka till mig, såvida ni inte själva alla mister livet." Och när de avlade sitt löfte sade han: "Gud skall vaka över att vi uppfyller våra åtaganden!"

Han svarade: jag sänder honom ej med eder tills J gifven mig förbindelse vid Gud, att J visserligen skolen bringa honom tillbaka till mig, med mindre J ären omgifne af omöjligheter. Och då de gifvit honom deras förbindelse, sade han: Gud är vaktare öfver hvad J sägen.