وَلَقَدۡ هَمَّتۡ بِهِۦۖ وَهَمَّ بِهَا لَوۡلَآ أَن رَّءَا بُرۡهَٰنَ رَبِّهِۦۚ كَذَٰلِكَ لِنَصۡرِفَ عَنۡهُ ٱلسُّوٓءَ وَٱلۡفَحۡشَآءَۚ إِنَّهُۥ مِنۡ عِبَادِنَا ٱلۡمُخۡلَصِينَ٢٤

Men hon hade lust till honom och han hade lust till henne, om han ej hade sett sin Herres tecken. Sålunda handlade vi, för att ifrån honom afvända synden och vanäran; ty han var en af våre uppriktige tjenare.

Så tänkte hon på honom, och han tänkte ock på henne. Tänk, om han ej sett ljuset från sin Herre! Så skedde, för att vi skulle avvända synd och skändlighet ifrån honom; han hörde förvisso till våra uppriktiga tjänare.

Hon hade fattat begär till honom och även han kände begär till henne; om han inte hade sett ett tecken från sin Herre [kunde han ha gett efter för frestelsen]. - Vi ville hålla allt ont och all skamlöshet borta från honom eftersom han var en av Våra sant hängivna tjänare.

Men hon hade begär till honom, och han skulle fått begär till henne, om han icke hade märkt sin Herras otvifvelagtiga tecken. Så skedde på det vi skulle afvända från honom hvad som är ondt och orättfärdigt; ty han var ibland våra upprigtige tjenare.