وَرَٰوَدَتۡهُ ٱلَّتِي هُوَ فِي بَيۡتِهَا عَن نَّفۡسِهِۦ وَغَلَّقَتِ ٱلۡأَبۡوَٰبَ وَقَالَتۡ هَيۡتَ لَكَۚ قَالَ مَعَاذَ ٱللَّهِۖ إِنَّهُۥ رَبِّيٓ أَحۡسَنَ مَثۡوَايَۖ إِنَّهُۥ لَا يُفۡلِحُ ٱلظَّـٰلِمُونَ٢٣

Hon, i hvars hus han var, fattade ett okyskt begär till honom, stängde dörrarne och sade: "kom hit!" Han svarade: "Gud bevare mig! min herre har i sanning bemött mig väl. Syndarne skola ej hafva någon framgång."

Och hon, i vars hus han var, sökte förföra honom, stängde dörrarna och sade: »Kom hit!« Men han svarade: »Det förbjude Gud! Min herre har förvisso behandlat mig väl, och de orättfärdiga varda icke lyckliga.«

Men [det hände sig att] kvinnan, i vars hus han bodde, försökte förföra honom; hon reglade dörrarna och sade: "Kom nu till mig!" [Josef] svarade: "Gud är mitt fäste! Min husbonde har behandlat mig väl och den som begår sådan orätt kommer att råka illa ut!"

Och hon uti hvars hus han var, fattade lust till hans person, och hon stängde till dörrarne, och sade: kom du hit. Han svarade: bevare mig Gud! ty min herre har gjort min bostad angenäm: sannerligen skola de orättfärdige ej få framgång.