وَجَآءُو عَلَىٰ قَمِيصِهِۦ بِدَمٖ كَذِبٖۚ قَالَ بَلۡ سَوَّلَتۡ لَكُمۡ أَنفُسُكُمۡ أَمۡرٗاۖ فَصَبۡرٞ جَمِيلٞۖ وَٱللَّهُ ٱلۡمُسۡتَعَانُ عَلَىٰ مَا تَصِفُونَ١٨

Hans skjorta hade de bestrukit med falskt blod. Fadren sade: "nej! det är I sjelfve, som hafven styrt till denna sak. Men tålamod är bäst för mig, och jag beder Gud om hjelp att bära det som I berätten."

Och de ströko falskt blod på hans skjorta, men Jakob sade: »Nej, sådant haven I själva hittat på, och mig höves tillbörligt tålamod; Gud är den, som jag beder om hjälp mot det I påstån.«

Därefter visade de upp hans skjorta, som de hade fläckat med blod. [Fadern] sade: "[Detta kan inte vara sanningen]! Ni har låtit [onda] ingivelser driva er till något [som ni inte kan berätta]. Tålamod, du sköna [dygd, är vad jag nu måste visa: ingen klagan och inga förebråelser]! Jag ber Gud om styrka att bära det svåra som ni påstår [har hänt]."

Och de framtogo hans skjorta bestänkt med falsk blod. Jakob sade: nej, i sanning, edra själar hafva ingifvit eder en brottslig sak: men tålamod är bäst passande; och Gud är den hvars hjelp är att anropa mot det som J förtäljen.