وَلَئِنۡ أَخَّرۡنَا عَنۡهُمُ ٱلۡعَذَابَ إِلَىٰٓ أُمَّةٖ مَّعۡدُودَةٖ لَّيَقُولُنَّ مَا يَحۡبِسُهُۥٓۗ أَلَا يَوۡمَ يَأۡتِيهِمۡ لَيۡسَ مَصۡرُوفًا عَنۡهُمۡ وَحَاقَ بِهِم مَّا كَانُواْ بِهِۦ يَسۡتَهۡزِءُونَ٨

Då vi uppskjuta deras straff, för att utföra det emot en inskränkt krets af hedningar, ej emot alle, så säga de: "hvad är det som håller det tillbaka." Den dag, då det drabbar dem, skall ingen kunna afvända det ifrån dem. Det, som de nu begabba, skall omhvärfva dem.

Och om vi uppskjuta straffet för dem en tid, som är lätt att räkna, skola de sannerligen säga: »Vad håller det tillbaka?« Skall det ej bliva omöjligt att avvända det från dem den dag, det överraskar dem? Och det, som de gäckades med, skall drabba dem.

Och om Vi låter anstå med deras straff till en fastställd tid säger de: "Varför dröjer det?" Men den dag [straffet] når dem skall ingenting kunna avvärja det och de kommer att inringas av det som de brukade skämta om.

Och om vi hålla tillbaka straffet från dem intill en bestämd tid, skola de visserligen säga hvad håller det tillbaka? Månne ej det skall komma på dem en dag då det icke blifver afvändt från dem; då hvad de begabbade skall omgifva dem?