وَجَآءَهُۥ قَوۡمُهُۥ يُهۡرَعُونَ إِلَيۡهِ وَمِن قَبۡلُ كَانُواْ يَعۡمَلُونَ ٱلسَّيِّـَٔاتِۚ قَالَ يَٰقَوۡمِ هَـٰٓؤُلَآءِ بَنَاتِي هُنَّ أَطۡهَرُ لَكُمۡۖ فَٱتَّقُواْ ٱللَّهَ وَلَا تُخۡزُونِ فِي ضَيۡفِيٓۖ أَلَيۡسَ مِنكُمۡ رَجُلٞ رَّشِيدٞ٧٨

Och hans folk kom skyndsamt till honom; ty det hade blifvit detta folk en vana, att begå skamliga ting. Han sade: "o mitt folk! der äro mina döttrar; de äro renare för Eder (det är mindre syndigt att umgås med dem). Frukten Gud och vanhedren mig ej i mina gästers personer. Finnes det då ingen rättskaffens man ibland Eder. (som kan hjelpa mig)."

Och hans folk kom rusande till honom. De hade begått onda gärningar förut, och han sade: »Mitt folk, här äro mina döttrar, de äro mera oskadliga för eder; frukten alltså Gud och låten mig ej komma på skam inför mina gäster! Finns det ingen rättrådig man ibland eder?«

Och invånarna skyndade till [från alla håll], drivna [av sina begär]; sedan länge hade de tagit för vana [att tillfredsställa sin lust] på detta skamliga sätt. [Lot] sade: "Mitt folk! Här är mina döttrar; det vore mindre anstötligt [om ni ville förströ er] med dem. Frukta Gud och drag inte skam över mig genom att förgripa er på mina gäster! Finns det inte en [enda] rättsinnig man bland er?"

Och hans landsmän kommo löpande till honom, och de hade begått de syndiga gerningarne förut. Han sade: o, mina landsmän! dessa äro mina döttrar, de äro renare för eder; frukter då Gud och förnedrer mig ej i mina gäster: är det icke ibland eder en förståndig man?