قَالَ يَٰقَوۡمِ أَرَءَيۡتُمۡ إِن كُنتُ عَلَىٰ بَيِّنَةٖ مِّن رَّبِّي وَءَاتَىٰنِي مِنۡهُ رَحۡمَةٗ فَمَن يَنصُرُنِي مِنَ ٱللَّهِ إِنۡ عَصَيۡتُهُۥۖ فَمَا تَزِيدُونَنِي غَيۡرَ تَخۡسِيرٖ٦٣

Han sade: "o mitt folk! tron I väl, att om jag stöder mig på en tydlig upplysning ifrån min Herre, och om Han har beskärt mig ett nådebevis ifrån sig, att någon kan frälsa mig ifrån Guds straff, om jag icke lyder Honom? I skullen, om I då följden mig, endast öka min olycka.

Han svarade: »Mitt folk, vad tänken I, om jag stöder mig på ett klart vittnesbörd av min Herre och han giver mig ett barmhärtighetsbevis, och vem kan hjälpa mig mot Gud, om jag är olydig mot honom? I kunnen blott göra min förtappelse värre för mig.

Han svarade: "Vad anser ni, mitt folk? Om jag har ett klart vittnesbörd från min Herre som jag stöder mig på och Han stärker mig med Sin nåd, vem skulle då kunna skydda mig för Guds [vrede] om jag visade Honom olydnad? Ni [bidrar] enbart till [min egen] undergång."

Sade han: o, mina landsmän! huru då? om jag stöder mig på ett tydligt bevis från min Herra och Han gifvit mig barmhertighet från sig, hvem skall då bistå mig mot Gud, om jag är olydig mot Honom? J skolen ej öka för mig, om icke förderf.