قَالُواْ يَٰصَٰلِحُ قَدۡ كُنتَ فِينَا مَرۡجُوّٗا قَبۡلَ هَٰذَآۖ أَتَنۡهَىٰنَآ أَن نَّعۡبُدَ مَا يَعۡبُدُ ءَابَآؤُنَا وَإِنَّنَا لَفِي شَكّٖ مِّمَّا تَدۡعُونَآ إِلَيۡهِ مُرِيبٖ٦٢

De svarade: "o Sâlih! före detta hade vi sannerligen goda förhoppningar om dig. Vill du förmena oss, att tillbedja hvad våre fäder tillbådo! Vi hysa tvifvel om det, hvartill du manar oss, såsom en misstänkt sak."

De svarade: »Salih, du har hittills varit föremål för våra förhoppningar; skall du nu förbjuda oss att dyrka vad våra fäder dyrkade? Vi hysa sannerligen betänkliga tvivel angående det, vartill du kallar oss.«

De svarade: "Du har varit en av oss, Salih, [och] Vi fäste stora förhoppningar vid dig! Vill du förbjuda oss att dyrka vad våra förfäder dyrkade? Ja, Vi oroas av starka misstankar om [det verkliga syftet bakom] dina maningar till oss."

De svarade: o, Saleh! du har varit förhoppningsfull ibland oss före detta, skall du nu förbjuda oss att dyrka hvad våra fäder dyrkade? Men vi äro sannerligen i misstänksamt tvifvel om det hvartill du kallar oss.