وَنَادَىٰ نُوحٞ رَّبَّهُۥ فَقَالَ رَبِّ إِنَّ ٱبۡنِي مِنۡ أَهۡلِي وَإِنَّ وَعۡدَكَ ٱلۡحَقُّ وَأَنتَ أَحۡكَمُ ٱلۡحَٰكِمِينَ٤٥

Noach ropade till sin Herre och sade: "min son hörde ju, min Herre! till min familj! Dina löften äro sanna och du är den bäste domare."

Och Noa åkallade sin Herre och sade: »Herre, min son hör förvisso till de mina, och ditt löfte är sannfärdigt; ja, du är den bäste domaren.«

Och Noa bad till sin Herre och sade: "Herre! Min son tillhörde ju min familj och Ditt löfte besannas alltid. Du är den rättvisaste av domare!"

Och Noach åkallade sin Herra och sade: o, Herre! i sanning är min son utaf min slägt, och visserligen är ditt löfte sant; och Du är den visaste af domare.