قَالَ يَٰقَوۡمِ أَرَءَيۡتُمۡ إِن كُنتُ عَلَىٰ بَيِّنَةٖ مِّن رَّبِّي وَءَاتَىٰنِي رَحۡمَةٗ مِّنۡ عِندِهِۦ فَعُمِّيَتۡ عَلَيۡكُمۡ أَنُلۡزِمُكُمُوهَا وَأَنتُمۡ لَهَا كَٰرِهُونَ٢٨

Han svarade: "o mitt folk! sägen mig, om jag eger en, ifrån min Herre utgående, obestridlig upplysning, och Han låtit mig undfå en stråle af sin nåd, för hvilken I ären blinde, skall jag påtvinga Eder den, till och med emot eder vilja?

Då sade han: »Mitt folk, vad tänken I, om jag stöder mig på ett klart vittnesbörd från min Herre och han giver mig ett barmhärtighetsbevis, som är osynligt för eder? Skola vi påtvinga eder det, om I ock skullen harmas?

[Noa] sade: "Vad anser ni, mitt folk? Om jag har ett klart vittnesbörd från min Herre som jag stöder mig på och Han stärker mig med Sin nåd, men [budskapet] ändå förefaller er dunkelt - kan vi då tvinga er att godta det mot er vilja?

Han svarade: o, mina landsmän! huru då? om jag stöder mig på ett tydligt bevis från min Herra, och Han gifvit mig af sin barmhertighet, som är bortskymd från eder, skola väl vi tvinga henne på eder, då J afskyn henne?