أُوْلَـٰٓئِكَ لَمۡ يَكُونُواْ مُعۡجِزِينَ فِي ٱلۡأَرۡضِ وَمَا كَانَ لَهُم مِّن دُونِ ٱللَّهِ مِنۡ أَوۡلِيَآءَۘ يُضَٰعَفُ لَهُمُ ٱلۡعَذَابُۚ مَا كَانُواْ يَسۡتَطِيعُونَ ٱلسَّمۡعَ وَمَا كَانُواْ يُبۡصِرُونَ٢٠

Icke förmå de, att på jorden undgå Guds straff, ej heller ega de någon, som kan beskydda dem utom Gud. Han skall fördubbla deras straff. De yoro icke i stånd att höra och icke kunde de se.

Dessa kunna icke slippa undan på jorden, och de hava inga beskyddare i stället för Gud. Straffet skall fördubblas för dem; de äro icke i stånd att höra, och de se icke heller.

[Om de än skonas] på jorden kan de inte uppresa sig mot [Guds dom] och de skall inte finna någon annan beskyddare än Gud; deras straff skall fördubblas, eftersom de inte kunde lyssna [till sanningen] och inte kunde urskilja [vägen].

De hafva ej undsluppit på jorden, ej heller hafva de någon beskyddare, utom Gud: straffet skall fördubblas för dem; de mägtade ej höra, ej heller de sågo.