قُلۡ هَلۡ مِن شُرَكَآئِكُم مَّن يَهۡدِيٓ إِلَى ٱلۡحَقِّۚ قُلِ ٱللَّهُ يَهۡدِي لِلۡحَقِّۗ أَفَمَن يَهۡدِيٓ إِلَى ٱلۡحَقِّ أَحَقُّ أَن يُتَّبَعَ أَمَّن لَّا يَهِدِّيٓ إِلَّآ أَن يُهۡدَىٰۖ فَمَا لَكُمۡ كَيۡفَ تَحۡكُمُونَ٣٥

Säg: "kan någon af edre afgudar leda till sanningen?" Säg: "Gud leder till sanningen." Hvem är då mest förtjent att lydas: den som leder till sanningen, eller den som icke leder, så framt han ej ledes? Huru kunnen I döma så som I gören?

Säg: »Finns det väl bland Guds vederlikar någon, som vägleder till sanningen?« Säg: »Gud vägleder till sanningen.« Vilkendera förtjänar mest att efterföljas, den, som vägleder till sanningen, eller den, som icke vägleder, med mindre han själv vägledes? Och vad går åt eder? Huru kunnen I döma så?

Säg: "Finns det bland dessa väsen, som ni sätter vid Guds sida, någon som visar vägen till sanningen?" Säg: "Gud visar vägen till sanningen. Vem är det då riktigast att följa? Den som visar vägen eller den som inte finner vägen om han inte får vägledning? Hur är det fatt med ert omdöme?"

Säg: månne bland edra afgudar det är någon som vägleder till sanningen? Säg: Gud vägleder till sanningen. Antingen är då den värdigare att blifva följd, som vägleder till sanningen, eller den som icke vägleder med mindre han blifver vägledd? Hvad fattas eder då; huru J dömmen!