وَٱلَّذِينَ كَسَبُواْ ٱلسَّيِّـَٔاتِ جَزَآءُ سَيِّئَةِۭ بِمِثۡلِهَا وَتَرۡهَقُهُمۡ ذِلَّةٞۖ مَّا لَهُم مِّنَ ٱللَّهِ مِنۡ عَاصِمٖۖ كَأَنَّمَآ أُغۡشِيَتۡ وُجُوهُهُمۡ قِطَعٗا مِّنَ ٱلَّيۡلِ مُظۡلِمًاۚ أُوْلَـٰٓئِكَ أَصۡحَٰبُ ٱلنَّارِۖ هُمۡ فِيهَا خَٰلِدُونَ٢٧

Men de som illa göra få en ond lön i förhållande till gerningarna. Skam skall betäcka dem — de hafva ingen som kan försvara dem emot Gud — deras ansigten skola höljas likasom med ett stycke af en mörk natt. Desse komma i helvetets eld och skola der i evighet förblifva.

Men dem, som åsamkat sig ont, väntar en motsvarande lön av ont, och uselhet skall överhölja dem, utan att de få någon beskyddare mot Gud, liksom om deras ansikten insvepts i ett stycke av natten med dess mörker; dessa varda eldens invånare att där evinnerligen förbliva.

Men de som ständigt begår orätt, för dem skall lönen för varje ond handling vara vad som motsvarar den; och skammen skall förmörka deras ansikten - de har inget skydd mot Guds [vrede] - som om de hade täckts av en flik av nattens svarta [mantel]. Deras arvedel är Elden; där skall de förbli till evig tid.

Men de som begå syndiga gerningar, en syndig gernings lön skall blifva lik henne, skam skall öfverhölja dem — de skola ej hafva någon försvarare mot Gud — liksom vore deras ansigten öfvertäckte af nattens djupaste mörker; de varda eldens invånare, hvari de evinnerliga skola dväljas.