وَمَا كَانَ ٱلنَّاسُ إِلَّآ أُمَّةٗ وَٰحِدَةٗ فَٱخۡتَلَفُواْۚ وَلَوۡلَا كَلِمَةٞ سَبَقَتۡ مِن رَّبِّكَ لَقُضِيَ بَيۡنَهُمۡ فِيمَا فِيهِ يَخۡتَلِفُونَ١٩

Menniskorna voro blott en församling (af samma tro). Sedan fingo de olika meningar, och om icke ett löfte (om uppskof) hade utgått ifrån din Herre, så skulle, det, hvarom de tvista, hafva varit afgjordt.

Människorna voro blott en enda menighet, men sedan blevo de oense, och om det ej redan kommit besked från din Herre, så hade saken varit avgjord mellan dem angående det, som de tvistade om.

MÄNNISKORNA utgjorde en gång ett enda samfund, men skiljaktiga meningar uppstod [mellan dem]; och om inte din Herre redan hade beslutat [annorlunda], skulle de frågor som de blev oense om ha avgjorts.

Menniskorna voro ju bekännare blott af en lära, då de blefvo oenige: och om icke ett ord från din Herra föregått, visserligen skulle det hvaruti de äro stridige, vara afgjordt emellan dem.