وَمِنَ ٱلۡأَعۡرَابِ مَن يُؤۡمِنُ بِٱللَّهِ وَٱلۡيَوۡمِ ٱلۡأٓخِرِ وَيَتَّخِذُ مَا يُنفِقُ قُرُبَٰتٍ عِندَ ٱللَّهِ وَصَلَوَٰتِ ٱلرَّسُولِۚ أَلَآ إِنَّهَا قُرۡبَةٞ لَّهُمۡۚ سَيُدۡخِلُهُمُ ٱللَّهُ فِي رَحۡمَتِهِۦٓۚ إِنَّ ٱللَّهَ غَفُورٞ رَّحِيمٞ٩٩

Dock månge beduiner tro på Gud och på den yttersta dagen. De betrakta erläggandet af almosan såsom medel att närma sig Gud och att erhålla apostelns förböner. Den är ju ock ett närmande för dem. Gud skall göra dem delaktige i sin barmhertighet, ty Gud är förlåtande, barmhertig.

Bland beduinerna finnes ock den, som tror på Gud och den yttersta dagen och anser omkostnaderna för medel att vinna Guds ynnest och apostelns förböner. Äro de verkligen icke ett medel att vinna Guds ynnest? Gud skall innesluta dem i sin barmhärtighet; Gud är förvisso överseende och barmhärtig.

Men [även] bland ökenaraberna finns det de som tror på Gud och den Yttersta dagen, och då de ger något [för Guds sak vet de att] det närmar dem till Gud och [ger dem en plats i] Sändebudets böner. Helt visst närmar det dem till [Honom] - Gud skall innesluta dem i Sin nåd; Han är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Men ibland öcknens araber är äfven den som tror på Gud och den yttersta dagen, och anser hvad han utgifver för religionens skull för gudliga verk hvilka närma honom till Gud och apostelns förböner: är det icke, i sanning, ett gudligt verk hvilket skall föra dem nära? Gud skall innesluta dem i sin barmhertighet; ty Gud är nådig, barmhertig.