لَوۡ خَرَجُواْ فِيكُم مَّا زَادُوكُمۡ إِلَّا خَبَالٗا وَلَأَوۡضَعُواْ خِلَٰلَكُمۡ يَبۡغُونَكُمُ ٱلۡفِتۡنَةَ وَفِيكُمۡ سَمَّـٰعُونَ لَهُمۡۗ وَٱللَّهُ عَلِيمُۢ بِٱلظَّـٰلِمِينَ٤٧

Om de hade uttågat med Eder, så skulle de endast hafva förstorat eder olycka. De skulle hafva sprungit med falska rykten emellan Eder, sökande att uppväcka split; ty ibland Eder funnos de, som gerna lyssnade på dem. — Men Gud känner de orättrådige.

Om de dragit ut med eder, skulle de endast hava ökat olägenheterna för eder och drivit på för att anstifta uppror bland eder, då villiga lyssnare funnos ibland eder; ja, Gud känner de orättfärdiga.

Om de hade gått med er skulle de inte ha gjort annat än ställt till oreda för er och sprungit runt [med rykten] från den ene till den andre för att skapa missnöje, och det finns bland er de som gärna lyssnar till [rykten]. Gud vet vilka de orättfärdiga är.

Om de gått ut med eder, skulle de ej för eder ökat annat än bördan, och skulle visserligen manat till lopp djuren på hvilka J reden, sökande förmå eder till myteri, och ibland eder skulle varit de som väl lyssnat till dem: men Gud känner de orättfärdige.