لَوۡ كَانَ عَرَضٗا قَرِيبٗا وَسَفَرٗا قَاصِدٗا لَّٱتَّبَعُوكَ وَلَٰكِنۢ بَعُدَتۡ عَلَيۡهِمُ ٱلشُّقَّةُۚ وَسَيَحۡلِفُونَ بِٱللَّهِ لَوِ ٱسۡتَطَعۡنَا لَخَرَجۡنَا مَعَكُمۡ يُهۡلِكُونَ أَنفُسَهُمۡ وَٱللَّهُ يَعۡلَمُ إِنَّهُمۡ لَكَٰذِبُونَ٤٢

Om fråga varit om en verldslig fördel, nära till hands, eller om ett tåg till ett närbeläget land, så skulle de nog hafva följt dig; men afståndet syntes dem besvärligt. Dock de fleste skola vid Gud bedyra: "om vi förmått, så hade vi uttågat med Eder." De göra sig sålunda olycklige, ty Gud vet att de ljuga.

Om det varit ett lättvunnet mål och en kort färd, så skulle de hava följt dig, men avståndet var för stort för dem, och de skola svärja vid Gud: »Om vi förmått, så skulle vi hava dragit ut med eder« och tillintetgöra sig själva, ty Gud vet, att de sannerligen äro lögnaktiga.

Om ett lättfånget byte hade legat inom räckhåll och marschvägen hade varit lätt, skulle de säkert ha följt dig, men de ansåg att färden var lång och strapatserna svåra. Men de kommer att svära vid Gud: "Hade vi haft möjlighet skulle vi självfallet ha gått med er!" - Gud vet att de ljuger och [med sina lögner] bereder de sin egen undergång.

Om det varit ett byte nära till hands och en lätt färd, visserligen skulle de följt dig, men orten var aflägsen för dem; de skola dock svärja vid Gud, sägande: om vi kunnat, sannerligen skulle vi gått ut med eder. De förstöra sina själar; ty Gud vet att de visserligen äro lögnare.