أَمۡ حَسِبۡتُمۡ أَن تُتۡرَكُواْ وَلَمَّا يَعۡلَمِ ٱللَّهُ ٱلَّذِينَ جَٰهَدُواْ مِنكُمۡ وَلَمۡ يَتَّخِذُواْ مِن دُونِ ٱللَّهِ وَلَا رَسُولِهِۦ وَلَا ٱلۡمُؤۡمِنِينَ وَلِيجَةٗۚ وَٱللَّهُ خَبِيرُۢ بِمَا تَعۡمَلُونَ١٦

Tron I väl, att I fån förblifva overksamme, då Gud dock känner dem ibland Eder, som anstränga sig och icke hafva någre andre vänner än Gud, Hans apostel och de troende? Gud känner edra gerningar.

Tänken I väl, att I skolen varda övergivna, utan att Gud ännu månde hava lärt känna dem bland eder, som kämpade och ej skaffade i sig någon förtrolig vän utom Gud, hans apostel och de rättrogna? Ja, Gud är underkunnig om vad I gören.

Trodde ni att ni skulle lämnas i fred, utan att ha visat Gud vilka de av er är som vill sträva och kämpa [för Hans sak] och som inte söker stöd och skydd hos någon annan än Gud och Hans Sändebud och de troende? Gud är väl underrättad om vad ni gör.

Tänkten J att J skullen blifva öfvergifne då Gud ännu icke kände dem ibland eder som manhaftigt stredo för sin tro och ej antogo förtrolig vän, utom Gud och Hans sändebud och de rättrogne? Men Gud känner väl hvad J gören.