وَإِذَا مَآ أُنزِلَتۡ سُورَةٞ نَّظَرَ بَعۡضُهُمۡ إِلَىٰ بَعۡضٍ هَلۡ يَرَىٰكُم مِّنۡ أَحَدٖ ثُمَّ ٱنصَرَفُواْۚ صَرَفَ ٱللَّهُ قُلُوبَهُم بِأَنَّهُمۡ قَوۡمٞ لَّا يَفۡقَهُونَ١٢٧

Då ett korânkapitel uppenbaras, vinka de åt hvarandra: "är det någon, som ser Eder?" Sedan vända de sig bort. Må Gud bortvända deras hjertan, ty de äro menniskor utan förstånd.

Då en sura nedsändes, se de på varandra: »Månne någon ser eder?« Sedan avlägsna de sig; Gud har vänt bort deras hjärtan, emedan de äro människor, som intet förstå.

Och då en sura uppenbaras ser de på varandra [och frågar]: "Är det någon som ser oss?" - och så drar de sig undan. Gud har låtit deras hjärtan vända sig ifrån [trons ljus], eftersom de är människor som inte använder sitt förstånd.

Och då ett kapitel nedsändes, betrakta de hvarandra, sägande: månne någon ser eder? Sedan gå de bort: Gud har bortvändt deras hjertan, emedan de äro menniskor som ej förstå.