وَعَلَى ٱلثَّلَٰثَةِ ٱلَّذِينَ خُلِّفُواْ حَتَّىٰٓ إِذَا ضَاقَتۡ عَلَيۡهِمُ ٱلۡأَرۡضُ بِمَا رَحُبَتۡ وَضَاقَتۡ عَلَيۡهِمۡ أَنفُسُهُمۡ وَظَنُّوٓاْ أَن لَّا مَلۡجَأَ مِنَ ٱللَّهِ إِلَّآ إِلَيۡهِ ثُمَّ تَابَ عَلَيۡهِمۡ لِيَتُوبُوٓاْۚ إِنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلتَّوَّابُ ٱلرَّحِيمُ١١٨

Han var ock nådig emot de tre, som hade stannat hemma (och ej medföljt på tåget till Tebûk). Huru stor än jorden är, syntes hon dem för trång, och deras hjertan voro beklämda, emedan de visste, att det ej fans någon undflykt ifrån Guds straff, utan hos Honom. Han vardt dock nådig emot dem, så att de skulle ångra sig, ty Gud är nådig, barmhertig.

Så ock över de tre, som lämnades kvar, ända därhän, att han, när jorden blev dem trång, huru vid hon än är, och deras sinnen ängslades och de märkte, att det ej finns någon undflykt undan Gud annat än hos honom, misskundade sig över dem, för att de skulle omvända sig; Gud är förvisso den Misskundsamme, den Barmhärtige.

Och [Han har visat] de tre Sin nåd, de tre som inte gick med [i fälttåget] men som [till sist], när jorden och dess vidder tycktes dem trång och de greps av djup beklämning, förstod att de inte kunde fly bort från Gud utan måste [finna en väg] tillbaka till Honom. Då inneslöt Han dem i Sin nåd, så att de i ånger kunde vända sig ifrån synden; Gud, den Barmhärtige, går den ångerfulle till mötes.

Och till de trenne som blefvo efterlemnade; intill dess jorden blef trång för dem, oaktadt hon är vid, och deras själar blefvo ängslige, och de betänkte att undan Gud ej finnes någon tillflykt, utom hos Honom sjelf: sedan har Han vändt sig nådigt till dem, på det de måtte ångra sig; ty Gud är den Nådige, den Barmhertige.