وَٱذۡكُرُوٓاْ إِذۡ أَنتُمۡ قَلِيلٞ مُّسۡتَضۡعَفُونَ فِي ٱلۡأَرۡضِ تَخَافُونَ أَن يَتَخَطَّفَكُمُ ٱلنَّاسُ فَـَٔاوَىٰكُمۡ وَأَيَّدَكُم بِنَصۡرِهِۦ وَرَزَقَكُم مِّنَ ٱلطَّيِّبَٰتِ لَعَلَّكُمۡ تَشۡكُرُونَ٢٦

Kommen ihåg, när I voren få och föraktade i landet (Mekka), befarande, att fienderna skulle bortföra Eder; då gaf Gud Eder en tillflyktsort (i Medîna), understödde Eder med sin hjelp och beskärde Eder fördelar, så att I skullen vara tacksamme.

Och kommen ihåg, när I voren få och ringaktade på jorden och fruktaden, att människorna skulle rödja eder ur vägen, men Gud beredde eder en fristad, styrkte eder med sin hjälp och beskärde eder av det goda, för den händelse I månden bliva tacksamma!

Kom ihåg den tid då ni var få och svaga och levde i rädsla för övergrepp från andras [sida]; då skänkte Han er en fristad, gav er hjälp och försörjde er med goda ting - kanske visar ni tacksamhet.

Och kommer ihåg då J voren få, föraktade i landet, fruktande att menniskorna skulle gripa eder, och Gud beredde eder en fristad och stärkte eder med sin hjelp, och gaf eder de goda tingen till näring, på det J måtten blifva tacksamme.