فَلَمۡ تَقۡتُلُوهُمۡ وَلَٰكِنَّ ٱللَّهَ قَتَلَهُمۡۚ وَمَا رَمَيۡتَ إِذۡ رَمَيۡتَ وَلَٰكِنَّ ٱللَّهَ رَمَىٰ وَلِيُبۡلِيَ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ مِنۡهُ بَلَآءً حَسَنًاۚ إِنَّ ٱللَّهَ سَمِيعٌ عَلِيمٞ١٧

Icke var det I, som dödaden dem, utan det var Gud, som dödade dem, och när du (Muhammed) kastade sanden, så var det ej du utan Gud, som kastade den. Han gjorde detta, för att pröfva de troende med en härlig välsignelse, ty Gud hör och vet allt.

I haven ej heller dödat dem, utan det var Gud, som dödade dem; icke heller var det du, som slungade, när du slungade, utan det var Gud, som slungade, och detta för att han skulle pröva de rätttrogna med ett ynnestbevis. Gud är förvisso den Hörande, den Vetande.

Men det var inte ni som dödade [era fiender]; nej, det var Gud som tillintetgjorde dem. Och då du [Muhammad] kastade [ditt spjut], var det inte du som kastade; nej, det var Gud som kastade det. [Allt detta skedde] därför att Han ville sätta de troende på prov - ett gott [och hälsosamt] prov. Gud hör allt, vet allt.

Och J dräpten dem ej, men Gud dräpte dem; ej heller kastade du, då du kastade, men Gud kastade; på det Han skulle pröfva de rätttrogne med ett godt prof från sig sjelf; ty Gud är hörande, seende.