هَلۡ يَنظُرُونَ إِلَّا تَأۡوِيلَهُۥۚ يَوۡمَ يَأۡتِي تَأۡوِيلُهُۥ يَقُولُ ٱلَّذِينَ نَسُوهُ مِن قَبۡلُ قَدۡ جَآءَتۡ رُسُلُ رَبِّنَا بِٱلۡحَقِّ فَهَل لَّنَا مِن شُفَعَآءَ فَيَشۡفَعُواْ لَنَآ أَوۡ نُرَدُّ فَنَعۡمَلَ غَيۡرَ ٱلَّذِي كُنَّا نَعۡمَلُۚ قَدۡ خَسِرُوٓاْ أَنفُسَهُمۡ وَضَلَّ عَنۡهُم مَّا كَانُواْ يَفۡتَرُونَ٥٣

Månne de förbida någon annan utgång på dess förutsägelser, än denne? På den dag, då denne utgång inträffar, skola de som tillförne förgätit den, säga: "vår Herres sändebud hafva talat sanning. Finnes nu för oss någre förespråkare, så att de kunna lägga sig ut för oss, eller må vi återföras till lifvet? Då skola vi handla annorlunda, än vi hafva gjort." Men deras själar äro förlorade och de afgudar, som de uppdiktat, försvinna för dem.

Vänta de på något annat än uttydningen därav? Den dag, då uttydningen kommer, skola de, som förut glömt den, säga: »Vår Herres apostlar hava nu kommit med sanningen. Hava vi några medlare, som kunde medla för oss, eller få vi vända om, så att vi kunde handla annorlunda än vi handlat förut?« De hava givit sig själva till spillo, och vad de uppdiktade sviker dem.

Väntar [förnekarna] bara på att [det som har förutsagts] skall bli verklighet? Men [den Dag] då det blir verklighet skall de glömska säga: "Sändebuden från Vår Herre kom med sanningen! Om det nu finns någon som kan vara vår talesman, låt honom tala! Eller låt oss få återvända [till livet]! Då skall vi handla helt annorlunda än vi gjorde." De har förverkat sina själar och deras förmenta [beskyddare] har övergett dem!

Månne de blott vänta på hennes förklarande? En dag förklaringen på henne skall inträffa, skola de som glömt henne förut säga: visserligen kommo vår Herras apostlar med sanning; hafva vi då icke några medlare, att de må medla för oss, eller skola vi blifva återsände i verlden, att vi må handla olika emot hvad vi handlade? Sannerligen skola de då lida förlust för sina själar, och det som de uppdiktade skall försvinna från dem.