وَلَمَّا سُقِطَ فِيٓ أَيۡدِيهِمۡ وَرَأَوۡاْ أَنَّهُمۡ قَدۡ ضَلُّواْ قَالُواْ لَئِن لَّمۡ يَرۡحَمۡنَا رَبُّنَا وَيَغۡفِرۡ لَنَا لَنَكُونَنَّ مِنَ ٱلۡخَٰسِرِينَ١٤٩

Men när de med förtviflan insågo, att de hade begått ett misstag, sade de: "sannerligen, om vår Herre icke förbarmar sig öfver oss och förlåter oss, så varda vi förtappade."

Men när de grepos av ånger och sågo, att de farit vilse, sade de: »Om vår Herre ej förbarmar sig över oss och förlåter oss, så komma vi sannerligen att höra till de tillspillogivna.«

Och när de [sedan], beklämda och ångerfulla, insåg sitt fel, sade de: "Om inte vår Herre förbarmar sig över oss och ger oss Sin förlåtelse, är vi bestämt ohjälpligt förlorade."

Men då de hade syndat och de kände sig rörde af ånger och sågo att de hade gått vilse, sade de: i sanning, om icke vår Herre förbarmar sig öfver oss och förlåter oss, skola vi säkert blifva ibland de lidande.