وَٱلَّـٰٓـِٔي يَئِسۡنَ مِنَ ٱلۡمَحِيضِ مِن نِّسَآئِكُمۡ إِنِ ٱرۡتَبۡتُمۡ فَعِدَّتُهُنَّ ثَلَٰثَةُ أَشۡهُرٖ وَٱلَّـٰٓـِٔي لَمۡ يَحِضۡنَۚ وَأُوْلَٰتُ ٱلۡأَحۡمَالِ أَجَلُهُنَّ أَن يَضَعۡنَ حَمۡلَهُنَّۚ وَمَن يَتَّقِ ٱللَّهَ يَجۡعَل لَّهُۥ مِنۡ أَمۡرِهِۦ يُسۡرٗا٤

För sådana af edra hustrur, som icke kunna vänta återkomsten af sin rening, i fall I hysen tvifvel om deras tillstånd, så är väntningstiden för dem tre månader. Sak samma vare för dem, som ännu icke haft sin rening. För de hafvande räcker väntningstiden till dess att de nedkommit. Gud skall göra sitt bud lätt för den, som fruktar Honom.

För dem bland edra hustrur, som ej kunna påräkna någon rening, vare väntetiden tre månader, om I nämligen ären ovissa därom, så ock för dem, som ej haft någon rening; men för de havande utsträckes den utsatta tiden, tills de nedkommit med sina foster. Den, som fruktar Gud, bereder han lättnad i hans förhållanden.

Om ni tvekar om [vad som gäller] dem av era kvinnor, vilkas månadsblödningar helt har upphört, är deras väntetid tre månader, och samma tid gäller dem vars blödningar har uteblivit. Och de som är havande skall invänta barnets födelse. Och för var och en som fruktar Honom gör Gud uppgiften lätt;

De bland edra qvinnor som förtvifla om reningen, om J ären [derom] i tvifvel, då [varde] deras väntningstid tre månader, äfvensom för dem som [ännu] ej haft sin rening. Och de som äro hafvande, deras bestämda tid [förlänges] att de må framföda sitt foster: och hvem som fruktar Gud, för honom skall Han göra dess företag lätt.