فَإِذَا بَلَغۡنَ أَجَلَهُنَّ فَأَمۡسِكُوهُنَّ بِمَعۡرُوفٍ أَوۡ فَارِقُوهُنَّ بِمَعۡرُوفٖ وَأَشۡهِدُواْ ذَوَيۡ عَدۡلٖ مِّنكُمۡ وَأَقِيمُواْ ٱلشَّهَٰدَةَ لِلَّهِۚ ذَٰلِكُمۡ يُوعَظُ بِهِۦ مَن كَانَ يُؤۡمِنُ بِٱللَّهِ وَٱلۡيَوۡمِ ٱلۡأٓخِرِۚ وَمَن يَتَّقِ ٱللَّهَ يَجۡعَل لَّهُۥ مَخۡرَجٗا٢

När de äro nära uppnåendet af sin bestämde tid, så antingen behållen dem med vänlighet, eller skiljen Eder i vänlighet ifrån dem, och tillkallen som vittnen redlige män ibland Eder, som må afgifva ett uppriktigt vittnesmål såsom inför Gud. — Detta är en förmaning för den, som tror på Gud och på den ytterste dagen. Gud skall skaffa den, som fruktar Honom, en utväg ifrån all olägenhet härvid,

Och när de väntat sin utsatta tid, så behållen dem i godo eller låten dem draga sina färde i godo! Och tagen två redlige män bland eder till vittnen och iakttagen vittnesmålet inför Gud! Härav låter den, som tror på Gud och den yttersta dagen, förmana sig, och den, som fruktar Gud, bereder han utväg

[När någon av er skilt sig från sin hustru] och hennes väntetid närmar sig sitt slut, skall han antingen hålla henne kvar eller också låta henne gå, allt i hedersamma former. Och tag två rättsinniga människor ur er krets till vittnen, och avge själva vittnesmål inför Gud! Denna maning riktas till alla som tror på Gud och den Yttersta dagen. Gud visar var och en som fruktar Honom en utväg ur [alla svårigheter]

Och då de uppnå sin bestämda tid, behåller dem då qvar med godhet, eller skiljer eder vid dem med billighet. Och tager till vittnen rättvise män ibland eder: och förrätter viltnesmålet [såsom] inför Gud. Till detta är den förmanad som tror på Gud och den yttersta dagen: och hvem som fruktar Gud, honom skall Han gifva [på allt en lycklig] utgång, och förläna honom det goda, från ett håll han ej förmodar.