يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّبِيُّ إِذَا طَلَّقۡتُمُ ٱلنِّسَآءَ فَطَلِّقُوهُنَّ لِعِدَّتِهِنَّ وَأَحۡصُواْ ٱلۡعِدَّةَۖ وَٱتَّقُواْ ٱللَّهَ رَبَّكُمۡۖ لَا تُخۡرِجُوهُنَّ مِنۢ بُيُوتِهِنَّ وَلَا يَخۡرُجۡنَ إِلَّآ أَن يَأۡتِينَ بِفَٰحِشَةٖ مُّبَيِّنَةٖۚ وَتِلۡكَ حُدُودُ ٱللَّهِۚ وَمَن يَتَعَدَّ حُدُودَ ٱللَّهِ فَقَدۡ ظَلَمَ نَفۡسَهُۥۚ لَا تَدۡرِي لَعَلَّ ٱللَّهَ يُحۡدِثُ بَعۡدَ ذَٰلِكَ أَمۡرٗا١
O profet! när I skiljen Eder ifrån edra hustrur, så gören det på deras bestämde tid. Beräknen noga denne tid och frukten Gud, eder Herre. Bortdrifven dem ej ur sina hus, ej heller må de lemna dem (af egen drift, före denne tids utgång), så vida de icke begå ett bevisligt äktenskapsbrott. Detta är Guds bud. Den som öfverträder Guds bud, han skadar sig sjelf. Du vet icke, om ej Gud härefter kan låta något hända (så att man ångrar skilsmessan).
Profet, när I skiljen eder från hustrurna, så skiljen eder från dem vid deras bestämda tid! Fören räkning över den bestämda tiden och frukten Gud, eder Herre! Fördriven dem icke från deras hem! Icke heller må de självmant avlägsna sig, så framt de icke begå uppenbar skändlighet. Detta är Guds stadgar, och den, som överträder Guds stadgar, han gör orätt mot sig själv. Du vet ej, om Gud därefter möjligen låter någon ny omständighet inträffa.
PROFET! När någon av er har för avsikt att skilja sig från sin hustru, skall han [iaktta] den föreskrivna väntetiden och beräkna denna tid [med all noggrannhet]. Och frukta Gud, er Herre! Mannen får inte tvinga [hustrun] att lämna hemmet och hon skall inte heller [självmant] lämna det annat än om hon gjort sig skyldig till en grovt oanständig [eller annan förkastlig] handling. Dessa är de regler som Gud [har föreskrivit], och den som överträder dessa av Gud [givna] regler har begått orätt mot sig själv; det är nämligen möjligt - om det kan du ingenting veta - att Gud efter det [som varit] låter ett nytt läge uppstå.
O profet! då J förskjuten qvinnorna, affärder dem vid deras bestämda tid, och räkner tiden: och frukter Gud, eder Herre. J skolen ej nödga dem utgå från sina rum; ej heller skola de utgå, om icke de begå uppenbar otukt: dessa äro Guds stadgar; och eho som öfverträder Guds stadgar, sannerligen gör han orätt mot sin egen själ. Du vet ej om kanhända Gud låter någon osedd omständighet inträffa efter detta.