ذَٰلِكَ بِأَنَّهُۥ كَانَت تَّأۡتِيهِمۡ رُسُلُهُم بِٱلۡبَيِّنَٰتِ فَقَالُوٓاْ أَبَشَرٞ يَهۡدُونَنَا فَكَفَرُواْ وَتَوَلَّواْۖ وَّٱسۡتَغۡنَى ٱللَّهُۚ وَٱللَّهُ غَنِيٌّ حَمِيدٞ٦

Ty apostlar kommo till dem med obestridliga uppenbarelser, och de sade då: "huru? skola menniskor leda oss?" De trodde ej, utan vände sig bort. Men Gud kan vara dem förutan, ty Gud är rik och prisvärd.

Och detta därför att deras apostlar kommo till dem med de klara vittnesbörden och de sade: »Skola väl mänskliga varelser vägleda oss?« De voro otrogna och vände sig bort, men Gud är sig själv nog; ja, Gud är självtillräcklig och prisad.

så är det därför att de, när sändebuden kom till dem med klara bevis, svarade: "Är det då människor som skall vägleda oss?" - och så förnekade de sanningen och vände ryggen till. Men Gud behöver dem inte - Gud är Sig själv nog; allt lov och pris tillkommer Honom.

Detta emedan deras apostlar kommo till dem med uppenbara bevis, och de sade: skola väl menniskor oss vägleda? Och de trodde icke, utan frånvände sig. Men Gud behöfver ingen; ty Gud är rik, prisvärd.