يَمُنُّونَ عَلَيۡكَ أَنۡ أَسۡلَمُواْۖ قُل لَّا تَمُنُّواْ عَلَيَّ إِسۡلَٰمَكُمۖ بَلِ ٱللَّهُ يَمُنُّ عَلَيۡكُمۡ أَنۡ هَدَىٰكُمۡ لِلۡإِيمَٰنِ إِن كُنتُمۡ صَٰدِقِينَ١٧

De anse det som en välgerning emot dig, att de hafva antagit Islâm. Säg: "föreviten mig ej edert antagande af Islâm. Det är Gud, som I hafven att tacka för det att Han har ledt Eder till tron; erkännen det, om I ären sannfärdige."

De räkna sig till godo inför dig, att de antagit Islam; säg: »Räknen eder ej till godo inför mig, att I antagit Islam! Nej, Gud räknar sig till godo inför eder, att han väglett eder till tron, om I ären sannfärdiga.«

De [tror att de] har gett dig något [Muhammad] när de underkastade sig Guds vilja. Säg: "Er underkastelse under Guds vilja är inte en gåva till mig; nej, det är en Guds välgärning mot er att Han har velat leda er till tron - om er bekännelse är sann."

De förevita dig att de bekänt Islam. Säg: J mågen ej förevita mig att J antagit Islam: nej, men Gud är missnöjd med eder, att Han vägledt eder till tron, om J ären sannfärdige.