وَإِذَا قِيلَ إِنَّ وَعۡدَ ٱللَّهِ حَقّٞ وَٱلسَّاعَةُ لَا رَيۡبَ فِيهَا قُلۡتُم مَّا نَدۡرِي مَا ٱلسَّاعَةُ إِن نَّظُنُّ إِلَّا ظَنّٗا وَمَا نَحۡنُ بِمُسۡتَيۡقِنِينَ٣٢

Om man sade: "Guds hotelse är sann, och om den yttersta stunden är ej något tvifvel," så svaraden I: "vi veta icke, hvad den yttersta stunden är; vi hafva endast en osäker förmodan derom, men icke något bestämdt begrepp."

Och då man säger: »Guds löfte är förvisso sannfärdigt, och om stunden råder intet tvivel«, sägen I: »Vi veta ej vad stunden är; vi tro blott vad vi tro, och vi kunna ej förvissa oss därom.«

Och på orden:’Guds löfte är sanning; om den Yttersta stundens ankomst finns det inte rum för tvivel’, svarade ni:’Vi vet ingenting om denna stund; sannolikt rör det sig bara om ett antagande och vi kommer inte att låta oss övertygas.’”

Och då det säges: visserligen är Guds löfte ofelbart, och uppståndelsens timme, derpå är ej tvifvel, svaren J: vi förstå ej hvad uppståndelsens timme är, vi göra oss derom blott en oviss föreställning, och äro ingalunda öfvertygade.