تَكَادُ ٱلسَّمَٰوَٰتُ يَتَفَطَّرۡنَ مِن فَوۡقِهِنَّۚ وَٱلۡمَلَـٰٓئِكَةُ يُسَبِّحُونَ بِحَمۡدِ رَبِّهِمۡ وَيَسۡتَغۡفِرُونَ لِمَن فِي ٱلۡأَرۡضِۗ أَلَآ إِنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلۡغَفُورُ ٱلرَّحِيمُ٥

Himlarne nästan brista (af bäfvan för Hans majestät), och änglarne lofsjunga sin Herre och bedja om förlåtelse för dem, som bo på jorden. Gud är i sanning den Förlåtande, den Barmhertige.

Himlarna hota att brista alltifrån ovan, och änglarna prisa sin Herres lov och bedja om förlåtelse för alla, som finnas på jorden; är Gud verkligen icke den Överseende, den Barmhärtige?

Himlarna är nära att rämna i sina höga [valv], när änglarna sjunger sin Herres lov och ber Honom förlåta [människorna] på jorden. Ja, Gud ensam är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!

Himlarne äro nära att remna der ofvanifran; och englarne fira sin Herras lof, och bedja om tillgift för dem som äro på jorden: är icke Gud, i sanning, den Nådige, den Barmhertige?