إِن يَشَأۡ يُسۡكِنِ ٱلرِّيحَ فَيَظۡلَلۡنَ رَوَاكِدَ عَلَىٰ ظَهۡرِهِۦٓۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَأٓيَٰتٖ لِّكُلِّ صَبَّارٖ شَكُورٍ٣٣

Om Han vill, så stillar Han vinden, och då ligga de orörliga på vattenytan, — i detta äro sannerligen tecken för alle tålamodige och tacksamme —

Om han vill, låter han vinden lägga sig, och de stanna orörliga på dess yta. Häri finnas sannerligen tecken för var och en, som är tålig och tacksam.

Om Han vill låter Han vinden mojna, och då blir de liggande stilla på [havets] yta - i detta ligger helt visst budskap till var och en som står fast i motgången och som tackar [Gud i allt] -

Om Han behagar lugnar Han vinden, och de förblifva stillaliggande på dess yta — visserligen är tecken i detta för hvar och en som är tålig och tacksam —