وَمَا كُنتُمۡ تَسۡتَتِرُونَ أَن يَشۡهَدَ عَلَيۡكُمۡ سَمۡعُكُمۡ وَلَآ أَبۡصَٰرُكُمۡ وَلَا جُلُودُكُمۡ وَلَٰكِن ظَنَنتُمۡ أَنَّ ٱللَّهَ لَا يَعۡلَمُ كَثِيرٗا مِّمَّا تَعۡمَلُونَ٢٢

I hafven glömt, att dölja Eder så, att edra öron, ögon och skinn icke skola vittna emot Eder. I trodden, att det var mycket af det, som I gjorden, hvilket Gud icke visste.

Och I kunden ej förebygga, att öron, ögon och hud vittna mot eder, men I trodden, att Gud ej vet mycket av vad I veten [ni gör].

Men ni försökte aldrig dölja [era förehavanden] för att era öron, era ögon och er hud inte skulle kunna vittna mot er, och ni trodde att Gud inte kände till vad ni gjorde.

Och J dolden eder ej så, alt ju edra öron och edra ögon och edra skinn må vittna emot eder: men J tankten att Gud skulle vara okunnig om mycket af hvad J gjorden.