إِنَّ ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ ثُمَّ كَفَرُواْ ثُمَّ ءَامَنُواْ ثُمَّ كَفَرُواْ ثُمَّ ٱزۡدَادُواْ كُفۡرٗا لَّمۡ يَكُنِ ٱللَّهُ لِيَغۡفِرَ لَهُمۡ وَلَا لِيَهۡدِيَهُمۡ سَبِيلَۢا١٣٧
Gud skall icke förlåta ej heller leda dem, som hafva trott, sedan affallit, derefter åter trott och så affallit och derpå tillväxt i otro.
Vad beträffar dem, som trodde och sedan blevo otrogna och återigen trodde, men sedan blevo otrogna och till sist tilltogo i otro, är Gud förvisso ej den, som förlåter dem eller leder dem på den rätta vägen.
De som antar tron och sedan förnekar den, därefter återvänder till tron, sedan [på nytt] förnekar den och slutligen hårdnar i sin förnekelse, dem skall Gud inte förlåta och inte heller leda på rätt väg.
Sannerligen, de som hafva trott och sedan blifvit otrogne, och derefter hafva trott och åter förnekat, och sedan tilltagit i otro, Gud är icke sinnad att förlåta dem, ej heller att visa dem väg.
De som trodde och sedan avföll från tron och som, efter detta, återigen trodde och avföll från tron, för att därefter tillta i otro – dem anstår det inte Gud att förlåta eller vägleda.
Kommentar
De som trodde och sedan avföll från tron och som, efter detta, återigen trodde och avföll från tron, för att därefter tillta i otro: Det har sagts att de som avses i den här versen är människor som avfaller från tron gång på gång. Tron har inte någon verklig plats eller betydelse i deras hjärtan; annars skulle de inte avfalla av minsta anledning. Och den som har en tro som inte är fast förankrad i hjärtat har inte heller riktig tro. Det är detta som avses med orden: dem anstår det inte Gud att förlåta eller vägleda. Det har också sagts att versen syftar på judarna som först trodde på Torah och Moses, för att sedan förneka Esra, och därefter trodde på David och sedan förnekade Jesus, för att slutligen tillta i otro när Profeten ﷺ kom till dem. Ytterligare en åsikt är att versen handlar om hycklarna och deras växlingar mellan yttre tro och inre otro. [al-Razi]