وَلِلَّهِ مَا فِي ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَمَا فِي ٱلۡأَرۡضِۗ وَلَقَدۡ وَصَّيۡنَا ٱلَّذِينَ أُوتُواْ ٱلۡكِتَٰبَ مِن قَبۡلِكُمۡ وَإِيَّاكُمۡ أَنِ ٱتَّقُواْ ٱللَّهَۚ وَإِن تَكۡفُرُواْ فَإِنَّ لِلَّهِ مَا فِي ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَمَا فِي ٱلۡأَرۡضِۚ وَكَانَ ٱللَّهُ غَنِيًّا حَمِيدٗا١٣١
Guds är allt i himlarne och på jorden. Vi hafva ålagt såväl dem, som före Eder hafva fått Skriften, som Eder sjelfve, att frukta Gud. Förneken I Honom otacksamt, (så behöfver Gud ej Eder, ty) Gud eger allt, som finnes i himlarne och på jorden. Gud är rik och prisvärd.
Gud tillhör vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden. Vi hava ju ålagt både dem, som fått skriften före eder, och eder själva: »Frukten Gud!« Men om I ären otrogna, så tillhör förvisso Gud vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden; ja, Gud är självtillräcklig och prisad.
GUD tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vi uppmanade dem som fick ta emot Skriften före er, liksom [Vi uppmanar] er, att frukta Gud. Om ni förnekar sanningen [kan ni inte skada Honom]. Allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär är Hans. Gud är Sig själv nog och allt lov och pris tillkommer Honom.
Och Gud tillhör hvad som finnes i himlarne och hvad som finnes på jorden. I sanning hafva vi redan förmanat dem som fått Skriften före eder, och äfven eder, sägande: frukter Gud; och om J icke tron, så tillhör dock Gud hvad som finnes i himlarne och på jorden; och Gud är rik, prisvärd.
Till Gud hör allt som finns i himlarna och allt som finns på jorden. Vi har ju ålagt både dem, som fått Skriften före er, och er själva att frukta Gud. Men även om ni förnekar sanningen, hör allt som finns i himlarna och allt som finns på jorden ändå till Gud; ja, Gud är självtillräcklig och prisad.
Kommentar
I dessa verser(1) upprepas frasen att allt som finns i himlarna och allt som finns på jorden tillhör Gud tre gånger. Han nämnde den först för att betona att Den som äger allt i himlarna och på jorden kan berika dem som skiljer sig. Sedan nämnde Han den igen för att betona att Han är självtillräcklig, och att de troendes lydnad inte tillför Honom något samt att syndarnas synder inte tar något ifrån Honom. Därefter nämnde Han den ytterligare en gång för att betona att Han kan låta människan förgås och ersätta henne med andra människor. [al-Razi]
Vi har ju ålagt både dem, som fått Skriften före er, och er själva att frukta Gud: En Gudskännare har sagt: ”Den här versen är Koranens kvarnsten, eftersom hela Koranen kretsar kring den.” [al-Qurtubi]
Vi har ju ålagt både dem, som fått Skriften före er, och er själva att frukta Gud: Gudsfruktan är vägens fundament och har fem nivåer: 1. att undvika otro, och detta är det andliga stadiet (maqām) som kallas islam; 2. att undvika synder, och detta är det andliga stadiet som kallas ånger (tawba); 3. att undvika det som är tvivelaktigt, och detta är det andliga stadiet som kallas samvetsgrannhet (wara’); 4. att undvika det som är tillåtet, vilket kallas avhållsamhet (zuhd); och 5. att undvika att betrakta det sinnliga och något annat än Gud, och detta är det andliga stadiet som kallas åskådan (mushāhada). [Ibn Ajiba]
- (1) Det vill säga i verserna 131-133, ö.a.