وَقِيلَ ٱدۡعُواْ شُرَكَآءَكُمۡ فَدَعَوۡهُمۡ فَلَمۡ يَسۡتَجِيبُواْ لَهُمۡ وَرَأَوُاْ ٱلۡعَذَابَۚ لَوۡ أَنَّهُمۡ كَانُواْ يَهۡتَدُونَ٦٤

Man skall säga: "tillkallen edre afgudar!" och de skola ropa dem, men få ej svar af dem. De skola erfara straffet och önska, att de hade vandrat på den rätte vägen.

Och man skall säga: »Kallen Guds vederlikar!« De skola ock kalla dem, men de skola ej bönhöra dem, utan de få se straffet. O att de låtit vägleda sig!

Och det skall sägas [till dem]: "Kalla nu [till er hjälp] dem som ni satte i samband [med Gud] som medhjälpare!" och de skall kalla på dem, men de kommer inte att svara. [Och] när de ser straffet kommer de att önska att de hade låtit sig ledas på rätt väg!

Och det skall sägas till dem som bedrefvo afguderi: kaller på edra afgudar; och de skola kalla på dem, men desse skola ej svara dem, och de skola varseblifva straffet; önskande att de varit vägledde.