قَالَ فَٱذۡهَبۡ فَإِنَّ لَكَ فِي ٱلۡحَيَوٰةِ أَن تَقُولَ لَا مِسَاسَۖ وَإِنَّ لَكَ مَوۡعِدٗا لَّن تُخۡلَفَهُۥۖ وَٱنظُرۡ إِلَىٰٓ إِلَٰهِكَ ٱلَّذِي ظَلۡتَ عَلَيۡهِ عَاكِفٗاۖ لَّنُحَرِّقَنَّهُۥ ثُمَّ لَنَنسِفَنَّهُۥ فِي ٱلۡيَمِّ نَسۡفًا٩٧

Moses sade: "gå bort! Ditt straff här i lifvet skall vara, att du skall säga: "rör ej vid mig," och i det eviga lifvet förestår dig ett möte, som du ej kan undslippa. Se nu på din gud, som du så ifrigt har dyrkat; vi skola bränna den och som stoft kringströ den i hafvet."

Och Mose sade: »Gå bort! Ty det skall bliva din lott i detta livet att säga: “Kom icke vid mig!” Och dig förestår förvisso ett möte, som du aldrig skall undgå. Se på din gud, den du var så trogen! Vi skola sannerligen uppbränna honom och kringströ askan i havet.«

[Moses] sade: ”Bort härifrån! Ditt [straff] i livet skall vara att [alltid] säga: 'rör mig inte!' Och du skall [en Dag] kallas till ett möte, från vilket du inte kan utebli. Se nu på din gud, som du inte vill upphöra att dyrka – jag svär att bilden skall smältas ned i eld och att [det som återstår] skall kastas i havet.

Sade Mose: vik då bort, ty dig tillkom- mer i lifvet, att säga till hvem du möter: vidrör mig ej; och sannerligen har du fått ett löfte, som ej skall brytas: och betrakta din gud, som du var ständigt tillgifven, i sanning skola vi uppbränna den, och sedan göra den till grus och förströ i hafvet.