قَالَ بَصُرۡتُ بِمَا لَمۡ يَبۡصُرُواْ بِهِۦ فَقَبَضۡتُ قَبۡضَةٗ مِّنۡ أَثَرِ ٱلرَّسُولِ فَنَبَذۡتُهَا وَكَذَٰلِكَ سَوَّلَتۡ لِي نَفۡسِي٩٦

Han svarade: "jag visste hvad de icke visste, och så tog jag en göpen af stoftet, som sändebudet (Gabriel) hade trampat, och kastade den på de smälta smyckena, ty detta ingaf mig min själ."

Denne svarade: »Jag såg vad de icke sågo och tog en handfull från apostelns spår och strödde ut den; så ingav mig min själ.«

Han svarade: "Jag såg vad de inte kunde se, och tog därför en handfull av det som [Guds] sändebud hade lämnat kvar och kastade det ifrån mig; något i mitt inre drev mig till detta."

Sade Mose: hvad förehade du, o, Same- Han svarade: Jag såg hvad de ej sâgo 320), Att gjutas. **) Om jag med vapnens magt sökt förmå dem öfvergifva kalf- ven, kunde du sagt att jag tillställt en uppresning, och om jag gått att uuderrätta dig om hvad som föreföll, kunde du sagt att jag öfvergifvit min post. 320) Nemligen, att Sändebudet, som kom att kalla Mose till Gud, var en ande, hvars fotsteg gåfvo lif åt allt hvad de vidrörde; varande ingen annan än Engeln Gabriel, ridan- de på lifvets häst, hvarföre ock Sameri tog stoftet under 26 Koran. 402 och jag tog en handfull stoft från sändebudets fot- spår, och kastade det i digeln; och sålunda ingaf mig mitt sinne.