ٱلَّذِينَ يُؤۡمِنُونَ بِٱلۡغَيۡبِ وَيُقِيمُونَ ٱلصَّلَوٰةَ وَمِمَّا رَزَقۡنَٰهُمۡ يُنفِقُونَ٣

De som tro på det fördolda, upprätthålla gudstjensten och utgifva almosor af det, som vi beskärt dem,

— Tornberg

Dem, som tro på det fördolda, förrätta bönen och dela med sig av vad vi beskärt dem,

— Zetterstéen

dem som tror på [existensen av] det som är dolt för människor, dem som förrättar bönen och som ger åt andra av vad Vi har skänkt dem för deras försörjning

— Bernström

Hvilka tro på det osynliga, och iakttaga bönen, och dela med sig af det, hvarmed vi försörjt dem:

— Crusenstolpe

dem, som tror på det fördolda, förrättar bönen och delar med sig av det Vi givit dem,

— Zamzam förlag

Kommentar

Dem, som tror: Den lexikala betydelsen av ordet īmān är att ”bekräfta” och har härletts ur ordet amn, trygghet. Den som bekräftar något tryggar det därmed från lögn och motsägelse. Ur ett juridiskt perspektiv innebär det att bekräfta sådana aspekter av Muhammeds ﷺ religion som nödvändigtvis är kända av alla, såsom Guds enhet, profetskapet, Uppståndelsen och belöningen och straffet på Domedagen. En stor majoritet av hadith-lärda, al-muʿtazila och al-khawārij anser att tron består av tre saker: fast tro på sanningen, bekräftelse av den och att handla efter denna kunskap. Den som saknar tro är en hycklare, den som inte muntligt bekräftar sin tro är otrogen och den som försummar att handla är en trotsig syndare (fāsiq). Men det som talar för att īmān bara är tro är att Gud, den Upphöjde, tillskriver hjärtat tro när Han säger: i deras hjärtan har Gud skrivit in tron [K. 58:22]; och vars hjärta tryggar sig till tron [K. 16:106]; trots att deras hjärtan inte tror [K. 5:41]; nej, tron har ännu inte vunnit insteg i era hjärtan. [K. 49:14] och att goda gärningar och onda gärningar nämns efter tron på otaliga platser i Koranen: Och om två partier av de troende råkar i strid [K. 49:9]; Troende, vedergällning har föreskrivits er i fråga om dem som dödats [K. 2:178] och De som tror och inte klär sin tro i orättfärdighet.⁽¹⁾ [K. 6:82] [al-Baydawi]

Det fördolda: Det fördolda är det som är dolt för ögat. Ibn Abbas sade: ”Det fördolda” avser här allt du har uppmanats att tro på och som du inte kan se, såsom Änglarna, Uppståndelsen, Paradiset, Elden, bron över Helvetet och Vågen. Det har också sagts att det fördolda i detta sammanhang refererar till Gud, den Upphöjde, Koranen, det tillkommande livet eller uppenbarelsen. [al-Baghawi]

Abd al-Rahman ibn Yazid sade: ”Vi var hos Abdullah ibn Masʿud och talade om Muhammeds ﷺ följeslagare och om de områden där de givits företräde framför oss, varpå Abdullah sade: ’Muhammeds uppdrag var klart och tydligt för alla som såg honom. Vid Honom, vid vars sida ingen annan gud finns, ingen har en bättre tro än den som tror utan att ha sett honom’. Sedan läste han: Ālif, lām, mīm. Detta är skriften, fram till orden för dessa ska det gå väl.” [al-Baghawi]

Förrättar bönen: De som oförtröttligt förrättar sin bön utan att försumma några av bönens villkor eller obligatoriska moment. [al-Razi]

Delar med sig av det Vi givit dem: Med rizq avses sådant som levande varelser förfogar över och som är till nytta för dem. [al-Baydawi]

Versen inkluderar både det som är obligatoriskt att ge och det som är rekommenderat att ge. Till det obligatoriska hör zakat och att försörja sig själv och alla man har en plikt att försörja. Till det rekommenderade hör alla former av allmosor. [al-Razi]

Alla gåvor kommer från Gud. De kan vara materiella, såsom mat, kläder, boende, trädgårdar, rikedomar; eller immateriella, såsom inflytande, makt, hälsa, talang; eller andliga, såsom insikten om vad som är gott respektive ont, förståelse för hur människor beter sig, eller förmågan att älska. [Abdullah Yusuf Ali]

(1) Dessa och flera andra verser tyder på att tron är en sak och handlingar en annan, ö.a.