ءَاتُونِي زُبَرَ ٱلۡحَدِيدِۖ حَتَّىٰٓ إِذَا سَاوَىٰ بَيۡنَ ٱلصَّدَفَيۡنِ قَالَ ٱنفُخُواْۖ حَتَّىٰٓ إِذَا جَعَلَهُۥ نَارٗا قَالَ ءَاتُونِيٓ أُفۡرِغۡ عَلَيۡهِ قِطۡرٗا٩٦

Gifven mig jernstycken, till dess att mellanrummet emellan de båda bergssidorna är fyldt." Han sade (vidare): "blåsen, till dess att det varder som eld." Då sade han: "fören till mig smält koppar, att jag må utgjuta den deröfver.

Given mig järntackor!« — ända tills han fyllt mellanrummet mellan bergssluttningarna och sade: »Blåsen!« — ända tills detta kom alltsammans att glöda, och han sade: »Given mig smält koppar, så skall jag gjuta däröver!«

Forsla [nu] hit järn i block och tackor!" När han hade fyllt utrymmet mellan bergväggarna [med järnet], sade han: "[Tänd eldar och] låt blåsbälgarna arbeta!" Och när han fått [järnet] att glöda, begärde han: "För hit smält koppar, som jag skall gjuta över [skyddsmuren]!"

Alltså hade de ej förmåga att öfverstiga den ***), ej heller kunde de gräfva igenom den.