حَتَّىٰٓ إِذَا بَلَغَ مَغۡرِبَ ٱلشَّمۡسِ وَجَدَهَا تَغۡرُبُ فِي عَيۡنٍ حَمِئَةٖ وَوَجَدَ عِندَهَا قَوۡمٗاۖ قُلۡنَا يَٰذَا ٱلۡقَرۡنَيۡنِ إِمَّآ أَن تُعَذِّبَ وَإِمَّآ أَن تَتَّخِذَ فِيهِمۡ حُسۡنٗا٨٦

och det lyckades honom att framtränga till det stället, der solen går ned, och han fann att hon nedgick i en grumlig källa, i hvars granskap han påträffade folk. Vi sade: "o Dhul-karnein! du må antingen tukta dem eller förpligta dem till tacksamhet."

Tills han kom fram till det ställe, där solen går ned, och fann, att den gick ned i en grumlig källa, och fann människor bredvid den. Vi sade: »Dhu-l-karnain! Du bör antingen straffa dem eller ock visa dem vänlighet.«

[och gick mot väster] till dess han kom till den plats där solen går ned, och den gick ned - så föreföll det honom - i ett hav av gyttja. Och där fann han ett [oupplyst och ogudaktigt] folk. Vi sade: "Du Tvåhornade! Antingen går du hårt fram [mot dem] eller också behandlar du dem med mildhet!"

Han sade: beträffande den som handlar orättfärdigt, honom skola vi straffa först, och sedan skall han återställas till sin Herra, som skall låta honom lida ett svårt straff.