وَأُحِيطَ بِثَمَرِهِۦ فَأَصۡبَحَ يُقَلِّبُ كَفَّيۡهِ عَلَىٰ مَآ أَنفَقَ فِيهَا وَهِيَ خَاوِيَةٌ عَلَىٰ عُرُوشِهَا وَيَقُولُ يَٰلَيۡتَنِي لَمۡ أُشۡرِكۡ بِرَبِّيٓ أَحَدٗا٤٢

Hans frukter blefvo platt förstörda, och han började vrida sina händer öfver det, som han hade påkostat den, ty dess vinrankor lågo nedfallna vid sina stöd, och han utropade: "o att jag aldrig erkänt någon såsom min Herres jemlike!"

Och hans skörd blev förstörd, och han vred händerna för allt vad han kostat på den, ty rankorna föllo ned på sina stöd, och han sade: »O att jag ej hade satt någon vid min Herres sida!«

Då drabbades [den andres] vingårdar [av total ödeläggelse] och han vred sina händer [i förtvivlan] över vad han gett ut för det som [nu] förstörts och han utbrast: "Om jag ändå hade avhållit mig från att sätta någon annan vid Guds sida!"

Der tillhörde hjelpen den sanne Guden: Han är bäst att gifva belöning, och bäst att gifva framgång.