وَدَخَلَ جَنَّتَهُۥ وَهُوَ ظَالِمٞ لِّنَفۡسِهِۦ قَالَ مَآ أَظُنُّ أَن تَبِيدَ هَٰذِهِۦٓ أَبَدٗا٣٥

Och han gick in i sin trädgård, blottställande sig genom sitt öfvermod för Guds vrede, och sade: "jag tror icke, att detta någonsin skall förgås.

Och han gick in i sin trädgård, i det han gjorde orätt mot sig själv, och sade: »Jag tror icke, att detta någonsin kommer att förgås.

[Med sitt övermodiga skryt] hade han redan vållat sig själv skada, men så gick han runt [med sin vän] i vingården och fortsatte: "Jag tror inte att denna [vingård] någonsin kommer att förtorka;

Hans följeslagare svarade honom, under sitt samtal med honom: tror du ej på Honom som skapat dig af stoft, sedan af menniskosäd och derefter fullkomnat dig till en man?