وَكَذَٰلِكَ بَعَثۡنَٰهُمۡ لِيَتَسَآءَلُواْ بَيۡنَهُمۡۚ قَالَ قَآئِلٞ مِّنۡهُمۡ كَمۡ لَبِثۡتُمۡۖ قَالُواْ لَبِثۡنَا يَوۡمًا أَوۡ بَعۡضَ يَوۡمٖۚ قَالُواْ رَبُّكُمۡ أَعۡلَمُ بِمَا لَبِثۡتُمۡ فَٱبۡعَثُوٓاْ أَحَدَكُم بِوَرِقِكُمۡ هَٰذِهِۦٓ إِلَى ٱلۡمَدِينَةِ فَلۡيَنظُرۡ أَيُّهَآ أَزۡكَىٰ طَعَامٗا فَلۡيَأۡتِكُم بِرِزۡقٖ مِّنۡهُ وَلۡيَتَلَطَّفۡ وَلَا يُشۡعِرَنَّ بِكُمۡ أَحَدًا١٩

Så uppväckte vi dem, på det att de skulle spörja hvarandra. En af dem sade: "huru länge hafven I vistats här?" De svarade: "en dag eller en del af en dag." Den andre sade: "eder Herre vet bäst, huru länge I hafven vistats här. Sänd nu en af Eder med desse edre penningar till staden, och låt honom efterse, hvem som har den renaste födan, och tillföra Eder mat ifrån honom. Må han uppföra sig försigtigt och icke upptäcka Eder för någon.

Och så uppväckte vi dem, för att de skulle spörja varandra. En av dem sade: »Huru länge haven I stannat här?« De svarade: »Vi hava väl stannat en dag eller någon del av en dag.« Då sade de: »Eder Herre vet bäst, huru länge I haven stannat; skicken nu någon av eder med dessa edra penningar till staden! Han må se efter, vem som har de lämpligaste livsmedlen därstädes, och skaffa eder uppehälle ifrån honom. Men han bör gå fintligt till väga och icke röja eder för någon.

Liksom [Vi hade låtit dem somna in] väckte Vi dem; och de började fråga varandra [vad som hade hänt]. En av dem sade: "Hur länge menar ni att vi har varit här?" De [andra] svarade: "Vi har varit här en dag eller en del av en dag." [Några av dem] sade då: "Vår Herre vet bäst hur länge vi har varit här. Låt nu en av oss ta dessa silvermynt och gå till staden för att söka ut den renaste födan och hämta åt oss allt [som vi behöver]. Men han måste uppträda med stor försiktighet och på inga villkor låta någon ana vår existens.

Sannerligen, om de finge eder i sitt våld skulle de stena eder, eller återföra eder till deras lära, och då skolen J aldrig någonsin blifva lycklige.