۞وَتَرَى ٱلشَّمۡسَ إِذَا طَلَعَت تَّزَٰوَرُ عَن كَهۡفِهِمۡ ذَاتَ ٱلۡيَمِينِ وَإِذَا غَرَبَت تَّقۡرِضُهُمۡ ذَاتَ ٱلشِّمَالِ وَهُمۡ فِي فَجۡوَةٖ مِّنۡهُۚ ذَٰلِكَ مِنۡ ءَايَٰتِ ٱللَّهِۗ مَن يَهۡدِ ٱللَّهُ فَهُوَ ٱلۡمُهۡتَدِۖ وَمَن يُضۡلِلۡ فَلَن تَجِدَ لَهُۥ وَلِيّٗا مُّرۡشِدٗا١٧

Du Muhammed kunde hafva sett solen, när den uppgick, draga sig till höger ifrån deras grotta, och när den gick ned, lemnade hon dem till venster, under det att de voro i grottans rymliga del. Detta är ett af Guds under. Den, som Gud leder, är i sanning på den rätta vägen; men åt den, som Han leder vilse, skall du ej kunna finna någon, som beskyddar och leder honom.

Du kunde hava sett, huru solen, när den gick upp, drog sig till höger om deras grotta och när den gick ned, lämnade dem till vänster, medan de voro i grottans rymligaste del. Detta var ett av Guds tecken. Den Gud vägleder är stadd på den rätta vägen, men åt den han låter fara vilse skall du aldrig finna någon beskyddare, som visar honom vägen.

Du kunde se den uppgående solen vika av åt höger från deras grotta och den sjunkande solen flytta sig åt vänster från dem, där de befann sig i ett av [grottans] rum. Detta är ett av Guds tecken: den som Gud vägleder finner den rätta vägen, men för den som Han låter gå vilse kan du aldrig finna en hjälpare som leder honom rätt.

Och du skulle trott dem vara vakne, medan de voro sofvande; och vi läto dem vända sig på den högra sidan och på den venstra, och deras hund utsträckte sina framben i öppningen af grottan. Om du hade öfverraskat dem, sannerligen skulle du vändt bort från dem flyende, och blifvit uppfylld med förskräckelse för dem.