قُلۡ إِنَّمَآ أَنَا۠ بَشَرٞ مِّثۡلُكُمۡ يُوحَىٰٓ إِلَيَّ أَنَّمَآ إِلَٰهُكُمۡ إِلَٰهٞ وَٰحِدٞۖ فَمَن كَانَ يَرۡجُواْ لِقَآءَ رَبِّهِۦ فَلۡيَعۡمَلۡ عَمَلٗا صَٰلِحٗا وَلَا يُشۡرِكۡ بِعِبَادَةِ رَبِّهِۦٓ أَحَدَۢا١١٠

Säg: "jag är endast en menniska såsom I. För mig har uppenbarats, att eder Gud är en ende Gud. Må då hvar och en, som väntar att möta sin Herre, göra det godt är, och icke låta någon annan dela sin Herres dyrkan."

Säg: »Jag är blott en mänsklig varelse liksom I. Mig har uppenbarats, att eder Gud är en enda Gud; må alltså den, som hoppas möta sin Herre, handla rättskaffens och icke låta någon bliva delaktig av sin Herres dyrkan!«

Säg: "Jag är bara en vanlig människa som ni. Genom uppenbarelsen vet jag att er Gud är den Ende Guden. Var och en som med hopp ser fram mot mötet med sin Herre skall [sträva efter att] leva ett gott och rättskaffens liv och att inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar sin Herre!

Säg: jag är blott en menniska lik eder. Det är mig uppenbaradt att eder Gud är en enda Gud: alltså, ho som hoppas sin Herras möte, må han arbeta ett rättskaffens arbete, och ej göra nå- gon delagtig i sin Herras dyrkan. XIX. KAPITLET. Maria *). Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges.