۞وَمَآ أُبَرِّئُ نَفۡسِيٓۚ إِنَّ ٱلنَّفۡسَ لَأَمَّارَةُۢ بِٱلسُّوٓءِ إِلَّا مَا رَحِمَ رَبِّيٓۚ إِنَّ رَبِّي غَفُورٞ رَّحِيمٞ٥٣

Men jag fritager mig sjelf ej ifrån synd, ty själen lockar till det onda, så framt icke min Herre beter barmhertighet emot menniskan. Min Herre är förlåtande, barmhertig."

Jag frikallar mig dock icke själv; själen bjuder sannerligen vad ont är, utom när min Herre är barmhärtig. Min Herre är förvisso överseende och barmhärtig.«

Jag påstår inte att jag är utan skuld - [något i] människans inre driver henne mot det onda, [och ingen går fri från detta] utom den som min Herre i Sin nåd förbarmar sig över. Min Herre är ständigt förlåtande, barmhärtig!"

Dock icke frikallar jag mig sjelf; ty köttet har en stark böjelse för det onda, utom dens mot hvilken min Herre varder barmhertig; ty min Herre är nådig, barmhertig.