وَقَالَ ٱلۡمَلِكُ ٱئۡتُونِي بِهِۦۖ فَلَمَّا جَآءَهُ ٱلرَّسُولُ قَالَ ٱرۡجِعۡ إِلَىٰ رَبِّكَ فَسۡـَٔلۡهُ مَا بَالُ ٱلنِّسۡوَةِ ٱلَّـٰتِي قَطَّعۡنَ أَيۡدِيَهُنَّۚ إِنَّ رَبِّي بِكَيۡدِهِنَّ عَلِيمٞ٥٠

Konungen sade: "fören honom till mig." Men när sändebudet kom till Josef, sade han: "vänd om till din herre och spörj honom, hvad som gick åt qvinnorna, som skuro sig i händerna? Min Herre känner sannerligen deras list."

Och konungen sade: »Fören honom till mig!« När budbäraren kom till honom, sade han: »Vänd åter till din herre och spörj honom, huru det förhöll sig med kvinnorna, som skuro sig i händerna! Min Herre känner förvisso deras anslag.«

[När kungen hörde vad Josef sagt] befallde han: "För honom till mig!" Men då budbäraren kom till honom sade han: "Gå tillbaka till din herre och fråga honom om kvinnorna som skar sig i händerna. [Ingen utom] Gud, min Herre, har kännedom om deras onda anslag [mot mig]."

Och konungen sade: bringa honom till mig. Och då den utskickade kom till honom, sade han: återvänd till din herre och fråga honom, hvad de qvinnorna hade i sinnet som skuro sina händer? Sannerligen känner min Herre deras anslag.